Ett dråp i Igersdela år 1845

Den 14 februari. Nils G. Eriksson Inhyses Skomakare Dräng vid Långaström som måndagen den 3 februari uti Igersdela af smeden Olaus Ideström erhöll 3 knifstyng i bröstet och ett i låret, afled 11- te dygnet därefter.
I en ålder av: 26 år 1 månad och 14 dagar.
Denna notering i dödsboken för Mortorps församling år 1845 väckte min nyfikenhet om vad som hade hänt. Jag beslutade mig för att försöka hitta mer fakta och började därför leta i Södra Möres Häradsrätts protokoll från år 1845.
Det som följer är utdrag ur domboken. Målet kommer upp vid fem tillfällen, den 22 februari, 15 mars, 5 april, 26 april och avslutas den 17 juli.
Den 3 februari 1845 var det auktion i Österhult. Mycket folk från trakten hade kommit, dels för att kunna komma över något man behövde till ett bra pris eller bara för att få träffa andra och få höra lite nyheter. Några tog chansen att festa till det lite extra och det kunde bli ganska högljutt stundtals.

Till Österhult kom bl. a. kronofjärdingsman Peter Svensson från Högebo, bonden Nils Magnusson Igersdela, pigan Sina Kajsa Petersdotter ( bor i en stuga på Nils Magnussons gård), skomakardrängen Nils Ericsson i Långaström och smeden Olaus Jonsson Igerström.
Lite om smeden Olaus Jonsson Igerströms bakgrund: Olaus Jonsson föddes 3 mars 1820. Hans far var bonden Jonas Olsson (* 30 aug. 1796) och modern Maja-Stina Petersdotter (* 13 sept. 1792). Modern dog 1822 och fadern gifte om sig med Britta Svensdotter. Fadern levde fortfarande 1845.
Olaus hade lärt sig till smed och kopparslagare hos kopparslagaren Ryssburg ( osäker på namnet) i Gräsgärde. År 1845 har han sedan några år tillbaka arbetat som egen smed. Han bor då hos sin farmor Stina Månsdotter.
Om skomakardrängen Nils Ericsson kan nämnas att han var född 15 jan. 1819. Han hade tidigare arbetat i åtta år hos Peter Svensson i Fröstorp. Enligt Peter Svensson hade Nils Ericsson uppfört sig ärligt, skickligt och anständigt. Han hade sedan fyra år bott på Nicolaus Carlssons ägor i Långaström. Han intygade att Nils Ericsson uppfört sig ärligt och beskedligt.
Nils Ericsson hade ingen annan närmare anhörig än en broder vid namn Anders Ericsson.
Texten som följer är utdrag direkt ur domboken. Den kan innehåller omskrivningar för att göra den lättare att läsa.
22 februari 1845. Häradsrätten hade till denna dag utsatt rannsakning angående häktade smeden Olaus Igerström från Igersdela med anledning av följande
skrivning:
Inh. Drängen Olaus Jonsson Igerström i Igersdela som är häktad för slagsmål med kniv är född härstädes den 3 mars 1820, äger skäligen försvarlig kristendomskunskap, har på över ett år inte begått den heliga nattvarden, är ärlig och mig veterligen inte till förrän nu varit tilltalad för brott men har på senare tid inte gjort sig synnerligen välkänd. Betygar Mortorp den 8 februari 1845.
And. Pet. Källström
Kyrkoherde
Igerström kan med möda förmås till några sammanhängande och bestämda uppgifter, men hans slöhet och minneslöshet synes mera låtsad än verklig. Under senare tid har han dock gjort en sjöresa, men minns inte varken till vilken ort, eller namnet på kaptenen som förde fartyget. Förrän nu har han inte varit för brott tilltalad. Angående Nils Ericssons sårande, förklarar han att han inte vill eller kan neka till åtalade gärningen. Men föregiver att den blivit begången i ett ögonblick då den som alltsedan sistlidande års vår ( våren 1844), när han blivit slagen i huvudet av Anders Petersson och Carl Gustaf Petersson i Alebo, under stundom känt sig förvirrad och i saknad av sina sinnes rätta bruk, haft ett anfall av dylig förnuftsfrånvaro och hävdar att han rörande sitt förhållande till Nils Ericsson inte vetat vad han gjort förr än då han följande dagen därom blivit underrättad.

Som vittne i målet är av åklagaren kallade:
Kronofjärdingsman Peter Svensson: På auktion i Österhult den 3 denna månad hade vittnet träffat Igerström som då uppförde sig stilla och anständigt. Senare på aftonen hade vittnet blivit underrättad om, att han hos Nils Magnusson i Igersdela, så illa sargat Nils Ericsson från Lång- aström att man fruktade för hans liv. Vittnet in- ställde sig därför hos Nils Ericsson för att be- siktiga honom, varvid vittnet fann att han låg i Nils Magnussons säng. Nils Ericsson hade som vittnet såg åtminstone tre knivstyng i bröstet samt att mycket blod hade flutit ur såren. Igerström som avlägsnat sig, blev följande morgon gripen och häktad. På fråga ( från häradsrätten) tillägger vittnet som bor nära Igersdela och ofta träffat honom: Vittnet har aldrig förmärkt att dennes handlingar och tal röja någon rubbning i hans förnuft. Men då han av vittnet fördes till länshäktet i Kalmar, visade han sig besynnerlig i sitt språk och uppträdande. Han yttrade, än belåtenhet och än sorg över sin gärning.

Bonden Nils Magnusson: Den 3- dje denna månad hade Igerström och Nils Ericsson på en gång avlägsnat sig från sällskapet, ankomna till Österhult. Efter det att vittnet med de andra gått i sällskap en stund, hade vittnet skiljt sig ifrån dem och ensam gått hem.
Kort efter hemkomsten hade vittnet fått besök av Igerström och Nils Ericsson emellan vilka några missgärningar varken då eller förut synts vara rådande. Efter en stund gingo bägge ut på gården, men snart hördes buller och slagsmål i vittnets förstuga. Då vittnet öppnade dörren fann vittnet Igerström och Nils Ericsson vara i handgemäng med varandra. De åtlydde vittnets uppmaning att upphöra och gingo in i stugan. Sedan de växlat några ord, dock utan synnerlig häftighet hade vittnet hört Nils Ericsson uppgiva skrik och sett Igerström kasta ifrån sig en kniv, i det han sprungit bort. Vittnet skyndade då att tillkalla hjälp. Vid återkomsten fann han Nils Ericsson avsvimmad och badande i sitt blod. Vittnet hade vid det tillfället Nils Ericsson blev stungen, suttit vid spisen och vänt ryggen mot Igerström och Nils Ericsson. Vittnet såg därför inte när Igerström tillgrep kniven som tillhörde vittnet, eller när han stötte den i Nils Ericssons bröst. Det syntes vid tillfället att Igerström intagit brännvin, ehuru han icke var överlastad. Vittnet som bor i samma gård med Igerström har till förende aldrig sett Igerström utbryta i någon ursinnig besinningslöshet eller förrådande att hans förnuft på något sätt vara angripet.
Maria Axelsson maka till Nils Magnusson:
( skriftligt) Igerström och Nils Ericsson kom om aftonen till oss. Jag var i ladugården då jag hörde den ene av dem ropa i förstugan ” Söta Nils Månsson hjälp mig”. Jag kan inte säga vilken det var. När jag kom på gården såg jag tvenne
mössor vid förstugans dörr. När jag kom fram var de båda inne och grälade lite. Sedan vände sig Igerström åt knivstället men jag såg honom ingenting taga. Men jag blev förfärad och sprang in i en kammare. Strax därpå, hörde jag Nils Ericssons förskräckligen skria och ryta. När jag kom in igen, lossade Nils Ericsson sina byxor och blodet strömmade gruvligen ur såren. Strax svimmade han av vid spisen och brände ena handen.
Igerström kom in och någon sade till honom , ” Nu har du gjort illa” . Han svarade ” Det är jag inte rädd för”.
Både Igerström och Nils Ericssons uppförande förrådde att de förtärt något brännevin.
Provinsialläkare Ekstam har undersökt Ericssons skador. Ericsson är då fortfarande i livet. Knivstyngen har rivit upp Ericssons tjocka kläder. Allt sedan dess har han varit matt. Han har därför inte kunnat transporteras hem. Han är öm och kan endast ligga på rygg. Han har inte haft någon hosta eller blodiga uppstötningar. Djupa andetag ömmar, sömnen är ringa och matlusten klen. De naturliga öppningarna fungerar. Pulsen är matt och hastig. På vänster sida av bröstet nära bröstgropen, ett tvärgående blodsår ett tum långt. Två tum från detta sår längre mot ryggen ett blodsår av 5/ 8 tums längd. Under vänstra bröstvårtan och på ett avstånd av två tum från densamma ½ tum långt blodsår. Alla dessa trenne sår vore mitt över revbenen. Under detta så kände han den värsta plågan. På vänster klinkas ( skinkan på människa)) översta tredjedel är ett blodsår ca ¾ tum långt.
Attest: Så vitt jag kan sluta av de symtom, vilka nu visa sig, äro de skomakaren Nils Ericsson med kniv tillfogade sår ej av den beskaffenhet att de äro
farliga för hans liv eller framtida hälsa.
6 februari 1845 Provinsialläkare A CH Ekman

 
Då Nils Ericsson avlider på grund av sina skador blir rättegången avbruten och tas upp igen den 15 mars:
5 mars – Till rannsakning framtages rannsakning som den 22 februari under nr. 569 senast förevarit angående häktade för vållande till Nils Ericssons från Långaström död, tilltalade smeden Olaus Igerström.
Vittnen som hörs är:
Stina Cajsa Petersdotter: Vittnet bevistade jämte både Nils Ericsson och Igerström auktion i Österhult. Någon tvist sig emellan känner vittnet inte till att Igerström och Nils Ericsson haft. Vittnet hade gått hem till Igersdela före de andra,
där vittnet bor i en enskild särskild stuga på Nils Magnussons gård. En stund efter vittnet hade Nils Ericsson och Igerström kommit till Igersdela varefter vittnet i Nils Magnussons farstu hört något buller och att någon bad Nils Magnusson om hjälp. Sedan vittnet med anledning härvid inkommit i Nils Magnussons stuga hade vittnet där träffat Nils Ericsson som låg vid spisen, där han bränt sin ena hand och blödde förfärligt. Nils Ericsson fördes sedan till en säng och Igerström syntes då först inte till. När han sedan kom ner och blev förd av vittnet fram till Nils Ericsson och blev förevisad dennes svåra sår i bröstet, under yttrande ” Detta har du gjort” så svarade Igerström ” Har jag gjort det”. Efter ytterligare bekräftelse från vittnet att så var fallet, yttrade han” Herre Jesu, hjälp mig då – Var är brunnen”. Igerström som vid tillfället inte var nykter visade sig dock till sinnes ej annorlunda än vanligt.

 
Anders Wirstedt: På auktion i Österhult hade vittnet den 3 februari träffat Igerström vilken då inte syntes rusig. Samma dag om aftonen omkring klockan nio hade Igerström infunnit sig hos vittnets husbonde Olof Nilsson i Råsbäcksmåla, som är kronofjärdingsman och begärt att bliva häktad och förd till åklagaren, som då hade uppbörds förrättning i Tvärskog, vilket är beläget inte långt därifrån. Igerström som syntes yr och förvirrad uppgav att han gjort illa, men han förklarade inte närmare vari hans brott bestod. Med hänsyn till hans oredighet och besynnerliga uppförande fick han ej gå därifrån om aftonen och fördes upp på ett rum i en annan stuga där vittnet och dess kamrat Nils Peter Nilsson bor. Där förblev Igerström till följande morgon. Under natten hade han varit högst orolig och inte förr än sent velat gå till sängs och dessförinnan fört ett osammanhängande och förvirrat tal. Han hade inte berättat vad som hänt eller att han sårat Nils Ericsson, utan sagt att han fått stryk. Han pekade utåt och visade att där stod folk som ville skjuta honom. Han fruktade att han med kniv skadat någon oskyldig som kommit emellan. Allt vad han sade var oredigt. Han besvarade med förvirring de frågor som framställdes av vittnet och Nils Peter Nilsson om rät- ta sammanhanget.
Klockan 12 på natten föll han omkull på golvet men fördes svag och slapp till sängen. Där slumrade han en stund oroligt. Men en gång när han vaknade, rusade han fram mot spiselden och ropade att valmaret brinner upp. Oro och hjärtklappning plågade honom hela tiden. Dagen efter hade han på förmiddagen arbetat i smedjan men varit både salig och orolig. Han hade då talat om att han stungit Nils Ericsson med kniv samt önskat besked från åklagaren, vilken Olof Nilsson om morgonen gått för att söka i Tvärskog.
Peter Gustaf Olsson och Nils Andersson båda från Igersdela. Vittnena har de senaste åren bott på samma gård som Igerström och ofta sett honom, men aldrig funnit att hans van- liga förstånd felat eller hört sådant omtalas. Hans lynne är av naturen fogligt men att när Igerström intager brännvin har han alltid visat sig begiven att vara grälsjuk, häftig och vildsint.

 
Peter Jonsson: ( skriftligt medsänt)
Natten mellan den 2 och 3 februari vistades jag i Igersdela hos min svåger Nils Månsson. Jag iakttog då att Igerström och Nils Ericsson ungefär klockan åtta på aftonen hemkommit från en auktion i Österhult. Jag hade uppehållit mig på en kammare på övre våningen och ansåg dem vid hemkomsten vara något rörda av starka drycker. Jag blev nedkallad från övervåningen av Nils Ericsson. När jag kom ner var måltiden tillagad. Både värden Nils Månsson, Igerström, Nils Ericsson och hans lärogosse Johan Andersson på Kaxigare ägor spisade. Varunder Nils Ericsson framtager brännvin och giva tvenne supar åt vardera. Efter slutad måltid hade Igerström och Nils Ericsson börjat att gräla. Nils Ericsson hade kallat Igerström för koppartjuv under yttrande ” det kan jag bevisa”. Varefter Igerström och Nils Ericsson gått ut på gården, där hörde vittnet att de kommit ihop sig med varandra. De var ute ungefär 10 minuter. Väl inkomna hade Igerström och Nils Ericsson fortsatt gräla, varunder Nils Ericsson två gånger kullkastat Igerström på en vedhög. Uppkommen sprang Igerström med hast, till ena väggen i rummet. Där tog han ner något som jag inte genast kunde urskilja. Med det sprang Igerström på Nils Ericsson helt nära spisen och började att anfalla honom. Då kunde jag tydligt förnimma att Igerström hade en större stubbkniv i handen. Med den tilldelade han Nils Ericsson flera styng och sedan kastade han den ifrån sig i vedvrån.

 
Nils Ericsson föll avsvimmad till golvet och råkade i fallet hamna med ena handen i elden, varvid den blev bränd. Igerström avlägsnade sig genast utan att ens fråga efter den stungne. Vidare intygar jag, att då Igerström varit nykter har hans uppförande varit stilla och beskedligt. Men när han varit överfestad av brännvin har han varit alldeles ursinnig och vild. Någon sinnessvaghet hos honom har jag aldrig förmärkt eller ens hört talas om.
Vittnesmål nedtecknat den 21 april 1845.
Vittnet: Peter Jonsson Måstorp
Gossen Johan Peter Andersson från Kaxgärde
fjorton år gammal avger en berättelse som med Peter Jonsson fullkomligt överstämmer. Johan Peter Andersson tillägger att han i Nils Måns- sons förstuga såg Igerström tilldela Nils Ericsson med ett vedträ ett slag i nacken och att Ericsson slog Igerström under spisen.
Intyg har inkommit:
Skomakardrängen Nils Ericsson från Långaström som till följd av kommen övervåld undfått flera knivstyng i bröstet på elfte dygnet därefter avlidit den 14 februari. Han var född den 5 februari 1819. Ägde försvarlig kristendomskunskap, begick ordentligt herrens heliga nattvard var ärlig och välfrejdad och mot has uppförande i övrigt finns intet klammer härstädes anmält.
Betygar Mortorp den 11 mars 1845
And. Pet. Källström
Betyg Till södra Möre häradsrätt. Får jag undertecknad härmed lämna ett litet betyg på hur Olaus Igerström i Igersdela hade tänkt sig till att överfalla
bonden Johannes Jonsson i Kyrkeryd med kniv vid Tvärskog förlidne höst. Så att jag tror att om jag inte hade varit närvarande och förhindrat honom så hade han säkert gjort skada.
Försäkras Högebo 14 mars 1845
Petter Svensson
Betyg Jag undertecknad lämnar detta betyg att Nils Ericsson har varit på mina ägor i 4 års tid och under denna tid uppfört sig ärligt och beskedligt som till bevis lämnas af Långaström den 10 mars 1845.
Nicolaus Carlsson
Betyg Att drängen Nils Ericsson vid Långaström har varit hos mig undertecknad i tjänst i åtta års tid och under den tiden uppfört sig ärligt, skickligt
och anständigt. Fröstorp 10 mars 1845 Peter Svensson
Åklagaren sammanfattar:
Därvid åklagaren förklarar att som Igerströms föregivande den tillfälligt själsfrånvarande vid brottets begående, icke är förtjänt av något avseende. Helst hans vilda och besinningslösa handling, uteslutande måste tillskrivas brännvinets verkan. Åklagaren föranlåter yrka att Igerström må för sitt brott lageligen ansvara Igerströms försvar:
Enär Igerström till ursäkt för det brott vilket varit föremål för denna rannsakning, åberopat att han efter flera svåra åkommor, vilka föregående år i
maj månad, blivit honom tillfogad i huvudet med häftig sinnes rubbning och hans tänkande för en eller annan kort stund, blivit alldeles oredigt och hans sinnen rubbade, så att han ej vet vad han företager sig. Han hävdar att brottet blivit begånget vid ett dyligt tillfälle.
Rättens utslag den 26 april blir:
Finner rätten det nödigt överlämna rannsakninghandlingarna jämte Herr Provinsialläkaren och Riddaren doktor Ekmans utlåtande1 till Kungl. Sundhets kollegium,
vars utlåtande avvaktas såväl härom som i vad mån Nils Ericssons död med avseende på de sår vilka därtill för- anledigt kan Igerström tillräknas. Under tiden förvaras Igerström i länshäktet. 1) Nils Ericssons sår var inte dödliga. Han dog av den infektion som uppstod.
Dom den 17 juli:
Svaret har kommit från Kungl Sundhets Kollegium. I deras svar anger de att inget avseende för någon sinnesfrånvaro skall tillräknas Igerström.
Angående de skadorna som Nils Ericsson åsamkades, tas hänsyn till att dessa normalt inte är dödliga. Nils Ericssons död orsakades av den inflammation som uppkom.

Domen blir:
Smeden Olaus Igerström döms till böter med 100 Riksdaler banko eller i saknad av tillgångar i stället undgå 28 dagars fängelse vid vatten
och bröd i kronans häkte samt i vilket fall undgå uppenbar kyrkoplikt i Mortorps kyrka. Han skall också betala ersättning för utgifter
som uppkommit i samband med Nils Ericssons skador och död.
( Variant av stavning på Igerström är också Iderström.)

Ur Hembygdsföreningens utskick nr 6 1999
Källa: Björn Jaensson