Dråpet på Fröstorp nr. 2, år 1906

Inledning

Under 1800-talets andra hälft brukade Anders Peter Nilsson med hustru Sofia Petersdotter Fröstorp nr. 2. Anders Peter var född 1829 i Fröstorp och Sofia född 1835 i Österhult. De gifte sig 1860 och fick fem barn. Augusta det äldsta av barnen blev kvar på gården. Hon gifte sig år 1879 med Adolf Victor Andersson, född 1855 i Gunnegärde.
Samma år sålde Anders Peter och Sofia hemmanet Fröstorp nr. 2 till Adolf och Augusta. Vid försäljningen förbehöll de sig att få livstids undantag från hemmanet.
Adolf och Augusta fick 6 barn varav 5 nådde vuxen ålder. 1892 dog Augusta. På gården blev då kvar förutom Adolf, fem barn samt svärföräldrarna på undantag.
Under en lång följd av år har relationen mellan Adolf och hans svärfar inte varit bra. Det har gjort att Adolf inte velat umgås med honom. Adolf har också varit elak och hänsynslös mot svärföräldrarna, speciellt när han var drucken. Men de senaste åren har relationen blivit något bättre, men har på sista tiden åter igen försämrats.
Anders Peter har varit krasslig under några år. Ett bekymmer har varit att tömma sin urin så han har varit tvungen att ta till sondering för att klara av det.

Midsommar 1906.
Det är midsommarafton, lördagen den 23 juni 1906. Adolf bjuder traditionellt några bekanta samt sina svärföräldrar på kaffe. Under kaffet så yttrar någon i sällskapet att det är: ”midsommarafton igen”. Adolf uppfattar det och vänder sig mot svärfadern och säger i elak ton; ” Ja, det har varit så många aftnar nu, så det kunde snart vara nog”. Anders Peters hustru hör orden och berörs väldigt illa av dem då hon uppfattar dem som att Adolf önskar att svärföräldrarna snart ska dö.
På natten mellan den 23 och 24 juni kommer smeden Anders Peter Törngren ifrån Mortorp, för att besöka Adolf. De två festar till det med ett antal supar innan de går hem till Törngren ca kl. 3 på morgonen och fortsätter där. Adolf kommer hem tidigt på midsommardagens morgon.
På midsommardagens f.m. får Adolf nytt besök av några personer. I deras sällskap blir det mera brännvin. Besökarna lämnar vid middagstid. Adolf är berusad. Han går in till Anders Peter som ligger påklädd i sin säng och uppmanar honom att gå ut och vakta några av Adolfs kreatur. Anders Peter svarar honom att han inte förmår gå ut. Då blir Adolf arg och aggressiv. Han tar tag i Anders Peter och drar ut honom på gården där de båda männen börjar att bråka.
Hushållerskan Ida Petersson hör oväsendet och skyndar dit. Hon ser då att Adolf håller fast i Anders Peters armar. Hon uppfattar det som att Adolf tänker göra honom illa. Hon ropar då: ”Andersson, Andersson, vad gör han!” samt uppmanar Adolf att släppa Anders Peter, vilket han gör. En stund efter det Ida gått in i boningshuset söker Adolf upp henne och undrar: ”Vad har Ida med detta att göra? Jag ville bara att han skulle vakta fåren, och jag skall nog lära honom.”
Anders Peters hustru Sofia blir skrämd av det som hänt och vill inte stanna hemma. Hon går ner till
grannen Johan Nilsson och dennes syster änkan Ingrid Maria Petersson. Anders Peter behöver först tappa sin urin och ska komma senare.
Vid 2-tiden hörs oväsen igen från gårdsplan. Adolf har åter gått in till Anders Peter och där fattat tag i hans krage och håller på att släpa honom till ladugården. Adolf tar ifrån Anders Peter hans käpp och tilldelar honom ett slag på högerarmen så att käppen går av. Men en bit har Adolf fortfarande i handen och slår ett slag som träffar Anders Peter i närheten av tinningen. Han fortsätter sen misshandeln. Anders Peter ropar: ”Han kramar mig\” och flera gånger: ”Herre Gud, hjälp mig!”. Till slut tar Adolf tag i Anders Peters fötter och släpar in honom igen i rummet, kastar honom i sängen, med kommentaren: ”Ligg nu där gubbdjävul”.
Vittnen till delar av händelsen blir Amelie Petersson och hennes dotter Viktoria när de passerar Fröstorp på sin väg hem från kyrkan i Mortorp. Viktoria blir rädd och ber sin mor att de ska gå därifrån.
Anders Peter tar sig över till grannen Johan Nilsson där hans hustru är, blodig och utmattad. Han berättar att han blivit misshandlad igen. Han säger: ”Nu har jag fått mitt dödeslag”. Därefter vill han gå hem för att lägga sig.
Senare på eftermiddagen gör smeden Anders Peter Törngren nu tillsammans med målaren V.Emil Blomér från Påryd ett nytt besök hos Adolf. De märker på Adolfs gester och tal att han är tydligt berusad. De ser också Anders Peter och hans hustru Sofia står vid ena gaveln av boningshuset och att Sofia gråtit. Efter inbjudan från Adolf går Törngren och Blomér följd av Adolf in i Adolfs kammare där samtliga fortsätter att dricka sprit. På Törngrens fråga till Adolf, varför Anders Peter och hans hustru sett sorgsna ut, svarade Adolf: ”Jag har bett dem vakta kräken, men de säger att de är så gamla och sjuka att de inte orkar, men jag skall nog draga ur dem sådana griller”. Törngren och Blomér lämnar Adolf sent på e.m.
På måndagen den 25 juni skickar Adolf bud efter smeden Anders Peter Törngren för han vill tala med honom och Blomér. När de kommer påträffar de Adolf berusad, liggande på knä på ladugårdsplanen, sysselsatt med att ge sina svin mat. Adolf vill bjuda på brännvin, det blir tre supar var, i Adolfs kammare. Därefter går alla tre ut på gårdsplanen, där de träffar Adolfs två söner Hilmer och William, som är hemma tillfälligt.
Det uppstår en häftig ordväxling mellan Adolf och hans söner, som utmynnar i ett slagsmål. Under bråket erhåller Adolf flera slag och han faller över en vattenho. Adolf tilldelar även han sina söner slag. Med en träsko tilldelar han en av sönerna ett slag över örat så att ymnigt blodvite uppstår.
Törngren har ryktesvis hört Anders Peter blivit misshandlad av Adolf. Han går därför in i Anders Peter rum och finner där Anders Peter liggande i sin säng. På en fråga från Törngren till Anders Peter hur han mår svarade han; ”Åh, det år så klent som det kan vara, Adolf har alldeles fördärvat mig, han har knäat in hela bröstet på mig”. Därefter lämnar Törngren och Blomér.
Senare på måndagseftermiddagen kommer Adolf inspringande i Anders Peters och Sofias rum. Adolf säger till Anders Peter att gå ut och vakta kreaturen. Anders Peter ligger fortfarande till sängs efter en svår natt. Han har inte kunnat sova utan mest talat om att han snart skall dö. Han vägrar gå ut. Adolf
tar då tag i honom och lägger ned honom på golvet men Anders Peter kan dock ta sig upp i sängen igen.
Adolf riktar sig nu till Anders Peters hustru Sofia och säger: ”Nu skall salig mor ut och vakta korna”, och griper sedan tag i Sofia och för ut henne på gården. När hon försöker att gå in igen stöter han henne i bröstet så hon faller baklänges till marken. Av fruktan för ytterligare misshandel går Sofia bort åt det håll, där korna är. Adolf följer efter, knuffande henne, så att hon åter faller omkull. Anders Peter som ser genom fönstret ser hur Adolf uppför sig mot Sofia, kommer ut. Då Adolf får syn på honom, vänder han sig mot honom med utropet: ”Vill ni gå in igen!”. Han hinner upp honom vid gårdsgrinden och slår omkull honom. Han släpar Anders Peter i benen längs marken, uppför stenflisan vid dörren och över trösklarna in i makarnas rum. Vad Adolf gör med sin svärfar där inne finns det inga vittnen till. Sofia vågar gå dit först efter några minuter. Hon finner då sin make liggande på golvet, sanslös och starkt blödande ur näsan. Sofia tvättar blodet från hans ansikte och försöker, dock utan resultat, att hämma blodflödet. Bud sänds därför till förre sjukvårdssoldaten Isak Bro, som efter stora svårigheter på kvällen lyckas få blodet att stanna. Då Bro omkring kl. 11 på natten lämnar, råder han Sofia att skicka efter läkare.
Hela natten och påföljande dag, tisdagen den 26, ligger Anders Peter halvt medvetslös. När doktor Hjalmar Ringberg, som på tisdagseftermiddagen infinner sig, kan han ingenting göra. Anders Peter avlider natten till onsdagen den 27 juni 1906.
Det som händer sen.
Den 28 juni häktas Adolf.
Den 29 juni görs en rättsmedicinsk besiktning och obduktion av den döde i den dödes hem.
Den 7 juli ger biträdande provinsialläkare H. Ringberg med stöd av obduktionsprotokollet ett utlåtande att Anders Peter avlidit p.g.a. misshandeln.
Den 30 aug. döms Adolf till 7 års straffarbete och ska ersätta statsverkets kostnader för obduktion och vittnens omkostnader med totalt 54 kr och 35 öre.
Flera tidningar i Sverige skrev om händelsen i Fröstorp bl.a. Värmlands Dagblad den 2 juli 1906.
Adolf kommer tillbaka till gården 5/9 1912. Skomakare Erik Johansson berättade för mig när han levde, att när Adolf kom tillbaka var han elak vid sina barn som skött gården under tiden han varit i fängelset. Barnen flyttade från gården. Hilmer, William och Signe till Amerika, Gunhild och Helfrid blev kvar i Sverige.
1918 flyttar Adolf till Arby, där han dör i dec. 1922.
Anders Peters änka Sofia lever till 1918-11-24.
2017 kom Bill Brennan med familj från Arizona USA för ett kort besök i Mortorp. Det var Bills 50 årsdag då de kom och vi som tog emot, förstod att detta besök var något speciellt för honom. Vi träffades vid kyrkan som de gick in i och beundrade. De letade också på kyrkogården om de kunde hitta namnet på någon släkting. Tyvärr lyckades inte det.
Färden gick sedan vidare till Fröstorp, där de fick se gården där Anders Peter m. fam. hade levt. Anders
Peter Nilsson var Bills ”greatgreatgrondfather”.
Huvuddelen av uppgifterna i denna berättelse är hämtade från rättegångsprotokollen kyrkböckerna och något muntligt. I rättegångsprotokollet är det mest vittnens berättelse som används. Adolfs vittnesmål skiljer sig mycket från de övrigas.
Källa: Björn Jansson år 2021

Denna text publicerades första gången i Hembygdsföreningens utskick i december 2021.

Anders Ternow