Korpadal
En rektangulär grundmur, 5 x 6 m, med långsidan mot Slätbackavägen, är synlig. Utanför och framför grundmuren ligger ett antal rakkantade stenar, inte tillhörande grundmuren och troligen ditforslade senare. Torpet är sannolikt flyttat hit från ursprunglig plats längre norrut, vid den gamla sträckningen av Slätbackavägen. Eftersökt där men ej påträffat.
Berättat av Arne Ternow, Fröstorp:
“En stuga på Fröstorp nr 1, ursprungligen belägen vid den gamla Slätbackavägen. Flyttades 1902 närmare den åren 1870-71 som nödhjälpsarbete nybyggda vägen Kolugnarna-Stol (som numera kallas ”Slätbackavägen”). Stugan finns ej upptagen på 1842 års karta men uppfördes troligen på ursprunglig plats omkring 1850 av Johannes i Korpadal. Hans dotter, Ida, var född 1856 eller 1857 och bodde hela sitt liv här. Det berättades aldrig, att hon varit på andra platser och tjänat.
Då Kulltorp var exercisplats brukade Ida bära kaffe till slätten och sälja till beväringarna.
Ett och annat dagsverke hos bönderna inbringade kanske någon krona, likaså bärplockning.
Ida gick i vardagslag klädd i paltor men vid kyrkobesök bar hon svarta kläder och huckle.
Ida hade en inneboende, Johan Mellberg, som dog 1918-20. Denne hade i sin ungdom arbetat
i Tyskland.
Ida dog 1932 och stugan revs samma år men ännu blommar kejsarkronan på den gamla tomten.”
(Ur Mortorps husförhörsbok):
Johannes Jonsson, född 1816-02-10 i Ljungby sn, död i rödsot 1882-10-09 i Fröstorp.
Gift med Lovisa Petersdotter, född 1818 i Madesjö, död 1898 i Fröstorp, blind på äldre dar.
Dotter: Ida Jonsson, född 1856-06-18 i Fröstorp.
Olle Granberg, Fröstorp, har berättat följande:
”Bonden Buhré i Mortorp var en natt på hemväg efter ett besök hos bekanta i Ölvingstorp. Han gick till fots den närmaste vägen över Fröstorps skog och åsen. Nu bar det sig inte bättre än att han tappade sin ficklampa, men något omtöcknad som han var, fortsatte han hemfärden utan att återfinna lampan.
Följande morgon hittade Ida i Korpadal ett mystiskt, svagt lysande föremål i skogen utanför sin stuga. Förskräckt men ändå nyfiken greppade hon det mystiska föremålet med hjälp av ett par träpinnar och bar det så till Aron Ternow i Fröstorp för att visa och möjligen få veta vad hon funnit. Aron, som hade sett en sådan nymodighet förr, kunde trösta Ida med att hon hittat ett alldeles ofarligt föremål – Buhrés ficklampa.”
Källa: Torpinvent Sven Nilsson