Legenden om altartavlan i Mortorps kyrka

I Mortorp finns en gammal legend om tillkomsten av kyrkans altartavla. Legenden ned-tecknades och fanns att läsa i Tidningen Kalmar i mitten av 1890-talet, dock utan undertecknad signatur. Artikeln var återinförd i Aftonbladets halvveckoupplaga  onsd, den 12 nov. 1919, nr 91C, och är tillvaratagen och förvarad av Josef Olsson, Kycklingetorp.

Så lyder legenden:

Av gamla prydnader som finns i kyrkan är altartavlan den märkligaste och den är ett konstverk av stort värde. Den är utskuren ur ett enda stort ekstycke. Om  denna altartavlas tillkomst går en sägen här i orten, och jag vill nedskriva den som jag hört den berättas.

I byarna Kaxgärde och Gunnegärde bodde på den tiden två bönder, Kaxe resp. Gunnar, båda med tillnamnet Gärle. Kaxe hade en son som hette Folke och Gunnar en dotter vid namn Runegerd. Dessa båda unga fattade tycke för varandra och hade en hemlig mötesplats på en stenklippa, som hänger över en strid fors i den lilla Mortorpsån. Men av någon anledning råkade deras föräld-rar i tvist och stämde varandra till laga ting. Gunnar förlorade målet och döm-des att betala böter.

I vredesmod över sitt nederlag och för att hämnas sin ovän Kaxe beslöt han att göra de ungas förbindelse om intet. En mörk kväll smög han sig därför efter de unga, beväpnad med en stor knölpåk. Tack vare forsens dån lyckades han i sitt uppsåt att med ett välriktat slag förpassa sin oväns son i forsen. Med ett skri sprang Runegerd upp för att längre ned söka rädda sin älskade, men snavade och föll även hon med ett skri i forsen. Runegerds skri väckte Gunnar till be-sinning. Fåfängt försökte han rädda sin dotter.

Grubblande och dyster återvände han hem och höll sig instängd i många dagar i ånger över sitt hemska dåd. Under denna tid förlorade hans ögon förmågan att se, så att av den rike, stolte och starke Gunnar Gärle var det nu blott en gam-mal blind gubbe.

Hans första åtgärd sedan han blivit blind var att sälja sin gård. Härav lämnade han Kaxe en del i mansbot för Folke, resten av summan överlämnade han till ett kloster, vari han själv ingick.

Efter några år i klostret under ständig bön och ånger över sitt brott hade han en syn. Han såg Frälsarens sista stund på korset. Denna syn grep honom så starkt att han föll ned på golvet och grät. Då tyckte han sig se aposteln Johan-nes komma och stryka honom över ögonen och säga: ”Gunnar, hav din syn, dina synder förlåtes dig”. När han då såg upp hade han fått sin syn tillbaka.

I tacksamhet över detta underverk beslöt han att bevara det han hade fått se till eftervärlden och som han var en skicklig träsnidare började han att fram-ställa tilldragelsen på Golgata i ett enda trästycke, vilket han sedan satte upp i den då nybyggda Mortorps kyrka.