Gunnar Svenssons minnesanteckningar från studieciekeln ”Bondeminnen” i Mortorp

Cirkeldeltagare:

Anna o. Yngve Andersson, Mortorp
Maja o. Tuve Johansson, Törsbo
Olle Granberg, Fröstorp
Ingrid Ohlsson, Tvärskog
Ingegerd Petersson, Mortorp
Arne Ternow, Fröstorp
Nina Buhré, Mortorp
Lage Nilsson, Mortorp

Gunnar Svensson, Mortorp, ledare o. antecknare.

Vid vårt första sammanträde  om ”Bondeminnen” började vi vid sekelskiftet 1899-1900.

När el-kraften kom till byn

Innan Mortorps by elektrifierades användes fotogen- och karbidlampor samt s.k. ljuslyktor, som innebar stor brandrisk när de användes i ladugården.

I slutet av 1800-talet kom det en ung lantbrukare, Anton Buhré, till en av Västragårdarna i Mortorp. Han var tekniskt intresserad och byggde en damm i Hagbyån, som flyter förbi alldeles intill gården. Sedan byggde han ett litet kraftverk för stt få el-ström till gårdens eget behov. Det var 1907. Några år senare levererades även ström till granngården, Josef Jonssons, fram till 1935. Under denna tid bedrevs även kvarnrörelse för en del av bygdens lantbruk.

Elektrifiering av Mortorps by kom 1935. Det var Sydkraft som stod för byggande och ledningar och distribution av el-kraften. Men det var inte alla fastigheter som fick el-kraft, det var bara de som bodde nära den stora landsvägen Vassmolösa-Mortorp-Tvärskog. De som bodde längre bort och vid mindre vägar fick vänta till 1945.

I början var det glest mellan ljuspunkterna., det fick räcka med en enda lampa mitt i taket i ett stort rum. I ladugård och uthus var det ännu sparsammare och det tog lång tid innan det kom elektriskt lyse i lada och på loge. Ett fåtal hade en lampa utomhus, på en stolpe på gårdsplanen eller på en husknut.

Den första mjölkmaskinen kom 1928 och drevs med fotogenmotor. Från 1935-36, när vi fått el- ström, drevs den med elmotor och blev till stor nytta och glädje, framförallt för kvinnorna, som dittills haft hand om mjölkningen. Elmotorn var flyttbar och kunde användas även till kvarn, vedkap, m.m.

Telefon installerades i Mortorps by 1917 hos Aron Ternow, August Petersson och Anton Buhré. På den tiden fick abbonenterna själva stå för ledningar och ledningsstolpar.

Radion gjorde sitt intåg i slutet av 1920-talet. Den första radioapparaten avlyssnades med hörlurar men snart kom radioapparater med separat, senare inbyggd högtalare.

Modernare jordbruksmaskiner: Traktorn kommer

Hästen dominerade som dragare men även kor och framförallt oxar kunde användas som dragdjur. John Andersson på Nyhem i Mortorp körde med kor så sent som i slutet av 1940-talet.

Körning med oxar i Runtorp 1915.
Främst på vagnen sitter Viktor Andersson. Hästarna körs av sonen, Thorsten Andersson.

Slåttermaskinen kom till Mortorps by i början av 1900-talet och det blev en stor lättnad för de äldre ”gubbarna”. Nu blev det mestadels bara en finputsning med lien vid dikesrenar och runt stenar.

Självbindaren, som drogs av hästar, kom 1915 –1923. Anton Buhré var först, året var 1915, sedan följde Per Johansson några år därefter. Men det fanns också en föregångare till självbindaren, nämligen den s. k. självavläggaren. Med den kunde hela fältet avverkas på en gång och säden kunde därefter bindas upp senare. August Petersson hade en sådan maskin.

I början av 1930-talet köpte Buhré traktor. Det var den första traktorn i byn och den hade järnhjul. Världskriget satte stopp för den utvecklingen och det dröjde till 1945-46 innan flera traktorer och gummihjulsvagnar kom till Mortorp.

Under krigsåren var det förbjudet att köra bilar på bensin. Lastbilarna kördes då med gengas, mestadels med Hesselmans vedaggregat (jag har själv kört med ett sådant i två år). Personbilar kördes med hjälp av Svedlunds kolaggregat. Det var sotigt men gick ändå ganska bra.

Många skogsägare skaffade välkommen extrainkomst genom att hugga och sälja gengasved eller driva kolmilor. I Fröstorp, vid ”Kolugnarna”, finns fortfarande rester efter en sådan anläggning.

Bilden är tagen vid potatisplockning
 i Fröstorp 1924.
Potatisfåran kördes upp med en s.k. ”sprätt”, dragen av hästar.

Personerna är fr. v. Inez Ternow,
Arne Ternow, Hilda Gustafsson,
Anna Johansson, Lilly Johansson, Arvid Johansson, Vera Johansson
och Els-Margret Ternow.

Jordbrukarnas föreningsrörelser

Kontrollförening för mjölkbedömning var den första föreningen som bildades. Det var 1906 och Julius Petersson var den förste kontroll-assistenten.

Tjurföreningen, svinavelsföreningen och hingstföreningen bildades under åren 1908-1909. Trösk-föreningen kom lite senare, 1912.

Mejeriförening bildas

Bönderna i Mortorps by levererade sin mjölk till Hagby Mejeriförening under åren 1908 – 1912. Transporten utfördes med häst och vagn.

Den 1 november 1912 startade nytt mejeri i Arby och då började Mortorps bönder att leverera dit. 1941 flyttade man över till Tvärskogs mejeri, som då varit i drift i 27 år.

Fröstorps bönder levererade sin mjölk till Arby under åren 1908 – 1914.

Den 1 oktober 1914 startade Tvärskogs Mejeriförening sin verksamhet  i nybyggd lokal med nära anknytning till järnvägen Påryd-Tvärskog-Ljungbyholm och då flyttade Fröstorp sina mjölkleveranser dit.

Tyvärr har det inte gått att finna några bevarade protokoll ang. tvärskogsmejeriets verksamhet, trots att vi med ljus och lykta sökt över halva Sverige, och det har varit omöjligt att spåra vart protokollen har tagit vägen. Antagligen har föreningens siste ordförande inte överlämnat protokoll och övriga handlingar, när föreningen gick upp i Ljungbyholms Mejeriförening 1953.

Mejeriet i Tvärskog är byggt på fastigheten Råsbäck nr. 1, registrerad 1916-10-01 som Råsbäck 1:15, Tvärskogs Mejeriförening (utan någon förteckning av styrelsemedlemmar). Det som gått att få fram är några tidningsartiklar från åren 1925 – 1929, i vilka refererats från styrelsesammanträden, då några av styrelsemedlemmarna deltog. Vi har haft många och långa samtal med äldre personer här i bygden och kommit fram till följande namn i föreningens styrelse genom åren, dock med reservation för att någon uppgift kan vara fel:

Anna Krook var den första mejerskan i tvärskogsmejeriet. Därefter kom Olga Johansson, som 1923 gifte sig med A. V. Nilssons son, Helge Nilsson, som arbetade i faderns affär, granne med mejeriet.

Mejerskan Ella Olson var anställd som mejerska på 1920-talet. Hon kom från Åryd i Blekinge och gfte sig 1924 med snickaren Torsten Johansson, son till byggmästaren Johan Olsson.

Upplänningen Erik Gustavsson var mejerist under åren 1924 – 1938. Han dog redan 1939. Därefter kom Thorvald Svensson, som tjänstgjorde under mejeriets sista period, fram till 1953. Han flyttade då till Påryd.

Mjölken transporterades med häst och vagn fram till år 1947. Det sista året körde Bengt Nilsson i Fröstorp med traktor och s.k. bilvagn.

Därefter fortsatte Erik Hassel mjölktransporterna med sin lastbil fram till 1953, då tvärskogs-föreningen gick upp i Ljungbyholms Mejeriförening.

Törsbo gård körde sin mjölk med häst till järnvägsstationen i Tvärskog f. v. b. till mejeriet i Ljung-byholm. Under en kort tid körde även bryggaren Johansson i Skällby mjölken med lastbil till Ljung-byholm.

1958 gick Ljungbyholms mejeri upp i Kalmarbygdens Mejeriförening, som byggt nytt mejeri i Kalmar. Då stod Sven-Erik Blomkvist under lång tid för transporten till och från Kalmar.

Vattenförsörjning

Vattenledning i djurstallarna installerades ca. 1928. Då pumpades vattnet upp med handpump till en stor tunna som var högt placerad vid taket så att självtryck åstadkoms.

Några år senare gjöts cementbassänger att lagra vattnet i och på några gårdar i byn byggdes vind-motorer som drev pumparna.

Vägunderhåll

Underhållet av landsvägarna i Mortorp och Fröstorp, liksom på andra håll, fick bönderna själva svara för. Det gällde vägarna Mortorp-Vassmolösa och Mortorp-Christinelund-Applerum, där varje bonde hade sitt vägstycke att underhålla. Detta fortgick till 1928 då staten genom Vägförvaltningen övertog denna uppgift. Snöplogning och -skottning däremot fick lantbrukarna sörja för ända fram t.o.m. 1941.

Täckdikning

Från sekelskiftet och fram till ca. 1920 grävdes det mycket täckdiken i Mortorps socken. Alfred Karlsson, Per Nilsson samt den senares son, Lage Nilsson, var rutinerade dikesgrävare i 15-talet år. Senare var det Ernst Håkansson, Albert Prtersson och Wigfors fram till ca. 1950, då dikesgrävning med maskin blev vanlig.

Traktens hantverkare

Det fanns många duktiga och yrkeskunniga hantverkare i trakten, bl. a. tre skickliga stenhuggare, Ernst Andersson, Ernst Niklasson och Johan Malmborg. Nu finns inte någon av dessa kvar men vällagda husgrunder av sten finns kvar, bl. a. vid skolhusen i Mortorp, vid prästgården och många andra vid de äldre husen i den nyare delen av Tvärskog.

Stengrunderna till ladugårdarna vid Västragårdarna i Mortorp är andra bra exempel. Grunden till Gunnar Svenssons ladugård lades 1930. Den grunden är 95 m lång och kostade med kilning och läggning 500 kronor.

Renskrivet direkt från Gunnars anteckningar

2005 / Sven Nilsson