Mormannatorpet på Ryabacken

Den 19 juli i nådens år 1880 hölls på begäran av de två rusthållarna, Olaus Nilsson och Janne Nilsson, syneförrättning på båtsmanshemmanet nr 227 Morman på Mortorp nr 1. Innehava­ren, båtsmannen Carl Abrahamsson Morman, var förstås närvarande, liksom chefen för Södra Möre 2:a båtsmanskompani, C. Ljungkvist, och två betrodda nämndemän.

Torpet, som var beläget i Mortorp på Janne Nilssons ägor, var förfallet och måste rustas upp eller helst nybyggas, därom var alla ense. Frågan var bara hur det skulle ske och till vilken kostnad.

I det läget såg rusthållarna sin chans. Sanningen var den, att båtsmannens hustru, Helena, gjort sig alldeles omöjlig i sitt umgänge med mortorpsborna och med Janne Nilsson i synner­het. Bäst vore, menade rusthållarna, utan att ange det verkliga skälet, om nytt båtsmanstorp byggdes på Ryabacken i Tvärskog, invid gränsen till Tokabo. Det var rätta platsen, hävdade Janne, den marken var ju redan avsedd för ändamålet enligt beslut vid 1827 års laga skifte.

Förslaget vann gehör hos de övriga och följande den Kungl. Förordningens krav beräknades nu kostnaden för bostadshus, fähus och avträde. Slutsumman nådde upp till 787 riksdaler och man bedömde byggtiden till ett år.

På småländskt bondemanér protesterade rusthållarna mot förslaget. Inte skulle väl en båts­mansstuga vara hela 27 fot lång och 18 fot bred med fönster 3½ fot höga. Och med tegeltak, detta nya påfund, när det gott kunde räcka med tak av hyvlad och betad spån. För att inte tala om ett särskilt avträde vid fähusgaveln. Inte hade väl någon hört talas om att man skulle behöva särskilda byggnationer för så simpla göromål.

Protesterna klingade ohörda, utom på en punkt. En vit, sköldformad, s. k. kompani­tavla med röd inskription behövde inte sättas upp över dörren till stugan, vilket annars blivit brukligt på senare tiders båtsmanstorp. Förslaget blev till beslut, som vann laga kraft samma år, och nybygget kunde starta.

Ett år senare, i oktober 1881, stod torpet på Ryabacken färdigt och den då 40-årige Carl Morman med hustru och fem barn kunde flytta in. Glädjen var stor i stugan och grumlades bara av det faktum, att minsta lillasyster, ettåriga Anna, dog under byggtiden i slutet av förra året. Men snart föddes en ny liten syster, Ester, och livet gick vidare.

Efter två och ett halvt år på den nya boplatsen slog döden till mot familjen igen. Morman in­sjuknade och lunginflammation konstaterades. Prästen i Mortorp kalla­des till den sjukes dödsbädd men hann bara dela ut nattvarden och ett tröstens ord innan båtsmannens sista seglats började.

Båtsmanshållets reglemente krävde att änkan och barnen nära nog omedelbart flyttade från torpet för att ge plats åt efterträdaren och det blev alltså följden. Cirkeln slöts och snart var Helena och barnen tillbaka i Mortorp, då som inhyses på torpet Tallund. Fattigdom och svält blev ständiga gäster i stugan och äldste sonen, 11-årige Alfred, blev ny husfader.

På båtsmanplanen vid Ryabacken står nu, 125 år senare, alldeles i åkerkanten, bara två portstolpar av sten kvar. Huset revs och flyttades i början av 1900-talet till handlare Lundkvist i Mortorp (vid Lindforsen). Grundstenarna röjdes bort och ligger nu som en stenhög, vilken som helst, femtiotalet meter från sin ursprungliga plats. Stugans trappsten, en flat granithäll, togs om hand av Edit Anderssons far, Per Andersson på Ryabacken, och användes under många år som trappa vid svinhuset på hans torp på Ryabacken.

Efter Mormans död och familjens flyttning till Tallund bodde här, troligen bara tidvis, Törsbos båtsman, Karl Adolf Johansson Skomakare. Hans tjänst varade i 19 år, d.v.s. tills båtsmansväsen upphörde i början av 1900-talet. Karl Adolf och familjen flyttade då till Ljungby socken och Karl. A. blev statare under Suntorp (flyttn. 1903-11-17).

Därefter beboddes stugan av Johan Nilsons syster, Karin (Carolina), från Blomster­målen. Hon arbetade då som piga i Tokabo. Ytterligare några år senare revs stugan och åter­uppfördes på handlare Lundkvists fastighet i Mortorp.

På tomten där stugan stått, finns nu (1977 och senare) endast två portstolpar av sten och ett gammalt äppelträd i gränsen till Tokabo. Stugans grundstenar ligger, bortforslade av Per Andersson på Ryabacken, i en hög på backsluttningen öster om tomten.

Och så sent som i mars 2004 låg trappstenen kvar vid Ryabackens f.d. svinhus !