Jag frågar om de har några speciella händelser de minns särskilt. Nisse nämner då branden, när ladugården i Nävraverke brann och hästar och
kor innebrändes. Jag var ju inte vid själva branden, berättar Nisse. Jag skötte pumpen nere vid år men jag hörde hur djuren skrek där inne. Det var förfärligt. En annan händelse var när två gårdar i Skällby började brinna en natt. Nisse berättar: – Det åskade den natten och Ragnar som var brandchef fick larm att det brann hos Franzéns i Arby. När han sprang ner mot stationen, fick han rusa runt och väcka oss, alla hade inte telefon. Mitt i natten var det. 

Han skrek: – Brandkåren ut. Hittar du till Franzéns, frågar Ragnar mig. – Ja det gör jag, bästa vägen är över Skällby korsväg , svarade jag.
När vi kom till Applerum stod en karl klädd i uniform och dirigerade in oss på en äng till en brandbrunn.
Vi skall inte vara här, sa Ragnar till mannen. Jo, det skall ni, svarade han. Ladugården stod i ljusan låga.
Vi hade kommit till fel brand, vi visste inte om att det brann här också. Voxtorps brandkår hade fått larm hit, men när de kom fram kom de inte förbi,
då ladugården som brann låg intill vägen. De fick vända för att kunna köra runt och kom då till Franzéns i Arby. Så sent omsider fick även de hjälp.
Lennart berättar:
En av de första utryckningarna vi gjorde efter att jag blivit chef gjordes till Bror Nelsons gård i Pilsmåla. Det hade tagit sig i trossbotten i huset. Branden hade inte fått fäste när vi kom, så vi lyckades rädda huset utan några större skador.

En otäck brand var skogsbranden i Runtorp. Det var på sommaren, en skogsarbetare hade tankat sin såg. Bensin hade stänkt utanför och den antändes när sågen startades. Det startade branden. Mortorps brandkår blev kallad till platsen men fick begära förstärkning från Påryd och Ljungby. När man stod och kämpade med branden, som man trodde, vid brandfronten och vände sig om hade branden fått fäste bakom oss. Elden hade hoppat över och fått fäste. När vi fått ut slang mellan Runtorp och brandplatsen var sträckan ca 3 km. Vi hade tre pumpar i serie för att kunna hålla trycket. Nisse skjuter in och berättar att det är svårt att köra pumpar i serie. Om inte pumpen som är placerad före nästa pump klarar att försörja den senare med vatten sugs slangarna ihop och det blir helt stopp. Det var många frivilliga från Runtorp som hjälpte till, berättar Lennart vidare.
Jag frågar hur de klarade kommunikationen. Lennart säger att de aldrig hade någon radiokommunikation att tillgå. Meddelanden fick skickas muntligt, från mun till mun. En av de sista utryckningarna kåren hade var till Hallagården i Mortorp när ladugården brann där 1964. De hade tankat traktorn som drevs med bensin, i garaget. Garaget var en del av ladugården. När traktorn startades så antändes bensinen som spillts vid sidan. Det dröjde inte länge förrän ladugården som hade halmtak stod i ljusan låga. Den brann ner till grunden. Även här innebrändes en del djur.
Alla utryckningar var inte att släcka bränder. Det var en söndag; året minns jag inte. Larmet gick till Nisse Gustavsson: brand i en fastighet Meltorp. Nisse larmade vid stationen (öppnade tryckluften till mistluren) så att larmet ljöd över samhället och kallade in personalen. Vi kom fram till fastigheten i Meltorp men någon brand syntes inte. Jag gick i alla fall in, berättar Lennart. Jag möttes av en miserabel syn i ett utkylt hus. Det var ingen brand utan människorna som bodde där hade svårt p.g.a. helt andra omständigheter att klara sig själva.
Nisse skjuter in: – När du kom ut igen, Lennart, så sa du: – Det enda vi får göra här, är att bära in lite ved och göra upp eld i spisen.

Brandövning.
Nisse berättar om en brandövning på Ljungby gård på 40-talet. – Ett antal kårer var med, bl.a. kåren från Kalmar stad. Det var lite tävling i övningen
och jag minns vi sa att vi har ju ingen chans mot Kalmars kår. De övade ju ständigt. Men vi var först ut med slangarna och fick vatten på elden.
De hade lärt att göra sitt arbete ”moment för moment” medan vi körde ”hur som helst” och det gick. Lennart berättar att alla hade sina bestämda uppgifter. Nisse och Göte tog ansvar för var sin spruta och de andra gubbarna rullade slang. När alla visste vad de hade att göra gick det undan och då var det inte så svårt att vara ansvarig. Jag vill också nämna Tvärskogs Träindustri fortsätter Lennart. När det blev en utryckning så försvann halva arbetsstyrkan. Den kvarvarande personalen måste sättas i annan sysselsättning när det inte gick att fortsätta att såga. En utryckning betydde ett ekonomisk bortfall för träindustrin, men aldrig hördes det något klagande från sågverksledningen. Mortorps brandkår fanns kvar fram till 31 december 1964. Den blev med andra ord lite drygt 20 år.

Nedtecknat av Björn Jaensson