Edit Andersson, född 1891-12-16, bodde här fram till sin död 1980-04-26.
Hon berättade följande 1978:

Min Far, Peter Andersson, köpte de gamla husen här på Ryabacken av sin morbror, Fredrik Jonsson. Bonings­huset var en gammal tvåvånings­byggnad med korslagda knutar och trälåsar. Sedan, det var 1876, byggde han den här stugan och sålde den gamla till avflyttning.

I den gamla tiden var marken oskiftad och ägdes gemensamt av tre bönder i Mortorps by och Far gjorde dagsverken åt dem för marken. År 1919 blev det ägodelning av denna samfälldsmark och då köpte Far in marken som fastig­het. Han bodde här som dagsverkare i 43 år och 1937 dog han.

Den gamla Runtorpsvägen, sade Far, var anlagd som nödhjälpsarbete 1867-1868. Det kom mjöl från Ryssland som arbetarna fick som ersättning.

Vid byggandet av järnvägen Ljunbyholm-Påryd under åren 1907-1908 hämtades grus till järnvägsbanken från en grusgrop på Tokabos ägor, alldeles nära gränsen till Ryabacken. Fortfarande syns spåren av denna grusgrop, marken sluttar brant ner på andra sidan gärdesgården/gränsen.

Källa: Torpinvent Sven Nilsson

Tillägg Ulf Rickardsson 2025:

Grus är taget från båda sidor om huset som användes till att bygga järnväg och väg. Det togs aldrig något grus från Ryabacken. I ”backen” på Ryabacken finns bevarat perfekta kullerstenar blandat med mindre fraktioner i olika lager som troligen bildades under istiden. Edit var mycket förtjust i katter och jag har fått berättat till mig att det var katter överallt.

Anders Ternow berättar att Edit hade en slipsten som stod längs gamla ladan. Denna slipsten vevade hon tills den gick torrt och förde ett förfärligt oväsen för att locka till sig katterna.