Skrabba-Emma
Ett stort område söder om bilvägen har varit odlat. I vägkröken finns en högbyggd husgrund med källare inunder. Det kallas Gustaf-torpet och är resterna efter den stuga, där Gustaf Johansson bodde med sin familj. I skogskanten, 50 m från husgrunden, är en jordkällare. Torpet var nog bebyggt tidigare men på 1777 års storskiftekarta är torpet inte markerat.
Intill körvägen, ca 100 m in från bilvägen, finns en annan husgrund, även den med källare under. Vem/vilka som bott här är inte känt men det är väl troligt, att det vid någon tid funnits två boningshus och två familjer på Gustaf-torpet. En uppgift (Jan-O. Betelid) säger att här en gång funnits en affär.
Ingen minns Gustaf Johansson men äldre personer har hört talas om honom och hans hustru Maria Kristina. Dottern Emma är däremot väl känd. Hon föddes 1850, ett år innan Marias giftermål med Gustaf, och var äldst i en stor syskonskara,
Enl. husförhörsboken inflyttade Gustaf med familj 1874 från Kaxgärde. Dessförinnan hade familjen bott i Arby, hustruns hemförsamling.
1876 utökades familjen då Emma fick en son, Karl Widgot. I mitten av 1880-talet flyttade tre av hennes syskon till arbeten i Stockholm. Gustaf Johansson dog på torpet 1884 och modern Maria 10 år senare. Karl Widgot flyttade till Kalmar 1897.
Emma står antecknad som sjuklig och sinnessvag. Efter moderns död tog hon plats som hushållerska hos Johan Petersson, som arbetade hos bonden Johan Olsson i Lövshult. Deras bostad blev en flygelbyggnad på Löfshultsgården. Det är från hennes tid där hon är känd.
Emma skötte hushållet, var snäll och vänlig och hon var omåttligt glad åt djur. Men vissa stunder var hon ”barnslig” och lättrörd och hon kunde få anfall av oro och depression. Det var väl p.g. därav hon betecknades som sinnessvag. När denna sinnesoro drabbade henne, sökte hon ensamheten. Då kunde hon gå till Haglunds, som bodde intill Bastabrovägen (se LS03), och fick kaffe och en pratstund hos Emma Haglund. Sedan gick hon till en grotta invid ett stenblock i skogen. Där inredde hon en liggplats med granris och halm och där tillbringade hon sedan natten. Tidigt nästa morgon lämnade hon sitt nattkvarter och gick hem, betydligt lugnare.
Hon kallades i bygden för ”Skrabba-Emma” och Johan Petersson i Löfshult fick namnet ”Skrabba-Johan” (skrabbig = i dåligt skick, klen, skröplig).
Johan byggde senare en synnerligen dålig stuga vid landsvägens norra sida i Betekulla, in-
till gränsen mot Råsbäck, och dit flyttade Johan och Emma. De blev de enda som bodde här. När de flyttat, revs stugan. Skrabba-Emma dog 1924 på fattiggården i Halltorp.
Torpets hus revs ca. 1895. Mittemot, på Anebo-sidan om vägen, hade en gång Varra-Katrina bott, men hennes stuga var nog borta redan tidigare.
Källa: Torpinvent Sven Nilsson och Bengt Bernhardsson