50-ÅRIG YXA fällde 20-årig mördare

En februaridag 1942 sitter en 20-årig grabb i sin fästmös bostad, några mil norr om Kalmar och antecknar i ett litet block:

1.      skaffa ett slagträ,

2.      utse ett offer,

3.      mörda offret.

Grabben är pank, hans fästmö har antytt att deras förlovning, som varat sedan julaftonen, skall brytas och han är utan arbete. Anteckningarna (som polisen kom över tio dagar senare) talar tillräckligt tydligt om vilken plan, som rinner upp i 20-åringens förvirrade hjärna.

Så går det ett par dagar. Fästmön gör allvar av sitt hot att bryta och 20-åringen lämnar henne. Förtvivlad. Han beger sig till Kalmar och tar in på ett litet hotell. Där sätter han sig och funderar. Hur skaffa pengar? Han vägde tre alternativ mot varandra:

·         Skall jag plundra en choklad- eller cigarettautomat?

·         Skall jag söka upp någon ensamboende i stans utkanter och råna honom?

·         Skall jag beställa en taxi, åka ut ur stan och råna chauffören?

Ynglingen fastnar för det senaste alternativet. Varför? Ja, det har han förklarat senare:

– Automaterna innehåller för litet pengar och det är inte säkert att den, som nian väljer ut på en slump i en bostad är stadd vid lönande kassa. En taxichaufför däremot har väl alltid mycket pengar.

En taxichaufför har mycket pengar» -·· hur skall allmänheten en gång för alla få klart för sig att våra yrkeschaufförers portmonnäer och plånböcker inte är några guldgruvor?

Nå, låt oss här gå tillbaka i tiden och se vem han är, 20-åringen, som vi här kan kalla Bertil. För dessvärre satte han sin plan i verket och det kan kanske vara av visst intresse att först skissera pojkens bakgrund, sådan som den framstår i tillgängliga polis- och domstolshandlingar. 

Fyra år på skyddshem

Bertil föddes utom äktenskapet och hamnade i ett fosterhem. Han klarade skolan skapligt men vid 12-årsåldern började han snatta från sina fosterföräldrar och skickades till ett skyddshem. I fyra år uppfostrades han där bland andra pojkar, som gjort sig skyldiga till liknande brott mot samhället och sedan fick han bli fri och bosätta sig hos sin mamma.

Nu fick Bertil sitt första, ordentliga arbete. Det var som trädgårdsarbetare. Men det gick för honom som för så många andra f. d. skyddshemselever. De hänsynslösa kamraterna »döpte» snart Bertil till »tukthusfången» för de hade minsann fått veta att han »suttit på skyddshem».

Bertil flydde arbetsplatsen och kamraterna. Nu började en väldig karusell: han cirkulerade med hög fart från arbetsplats till arbetsplats. Han var smörgåsnisse, han gick till sjöss som matros, han fick kort­variga anställningar som lantbruksarbetare och dessemellan gick han långa tider utan jobb. Han gjorde sig skyldig till ho­tellbedrägerier och småstölder och hamnade så småningom i ett »riktigt» fängelse.

Ut igen och in igen bakom murarna. Bertils liv löpte utan rytm och utan mening ända tills han träffade Ingrid, som blev hans första, stora kärlek.

Men epoken Ingrid skulle alltså inte bli lång. Även hon fick höra talas om Bertils förflutna och drog sig ur förbindelsen.

Därmed är vi framme vid den aktuella tidpunkten: Bertil har hamnat i Kalmar, där han åter saknar sysselsättning och pengar.

 

Han söker upp gamle vännen Rune från skyddshemmet, en jämnårig grabb, som bor hos sin mor och som också haft svårt att anpassa sig i livet. De pokulerar till­sammans några dagar. Träffar olika flickor, som lockas upp till Runes rum, där fester med kaffe, öl och brännvin avverkas på löpande band.

Under tiden mognar Bertils planer på att göra en kupp. En ordentlig kupp, som ger mycket pengar.

Den 1 mars – det gäller alltså år 1942 – bestämmer sig Bertil för att nu måste det ske. Han bläddrar i sin anteckningsbok och följer de,· där antecknade »riktlinjerna».

Ett slagträ är det första, som behövs. Bertil erinrar sig att han sett en yxa ute i Runes mammas vedbod. På eftermiddagen – det är en söndag – smyger han sig in i vedboden, tar yxan med sig till en undanskymd plats, där han gömmer den. För kommande behov.

Bertil pratar med Rune om möjligheterna att utföra en lyckad kupp och Rune säger: – Det gäller bara att vara maskerad.

Man skall ha lösskägg, peruk, stora, tjocka glasögon och sådant där, så går det fint.

Rune säger det väl mest på skämt. Men Bertil suger begärligt upp tipset och i ett obevakat ögonblick stjäl han Runes mammas glasögon, som visserligen inte är så där onormalt tjocka och hornbågade men väl ändå rätt lämpade att använda om man vill camouflera sig. Plötsligt kastar Bertil ur sig:

– Hör du Rune, du har väl inget lämpligt mordvapen?

Rune tar fortfarande inte sin vän på riktigt allvar men »på skoj» hämtar han iallafall en s. k. köttyxa (av trä) ur skafferiet och räcker över den till Bertil.

Bertil väger yxan i handen ett ögonblick, men lämnar sedan tillbaka den.

Så lämnar Bertil Runes bostad för andra gången denna dag och gömmer glasögonen intill yxan. Varpå han går hem och lägger sig. Innan Bertil somnar har han bestämt sig: i morgon kväll skall det ske …

Slumpens offer

Det blir måndag och måndag kväll. Nu är tidpunkten inne, slumpen skall bestämma vem, som skall bli Bertils offer. För den förvirrade 20-åringen spelar det ingen roll vem, som är i. tur att köra. Han lämnar bara hotellet, hämtar glasögonen, som han genast sätter på sig, och yxan, som han gömmer under ytterrocken. Så går han upp mot Larmtorget, där taxistationen ligger.

Inne i taxichaufförernas kiosk sitter nästan hela gänget och pratar. Det ser ut att bli en lugn kväll. Det är måndag och kallt ute – folk sitter hemma. Droskägare Birger Valtenberg säger till sina kollegor att han känner sig krasslig och nog tänker åka hem och -lägga sig fast klockan inte är mer än 9 på kvällen.

Men – 39-årige Birger Valtenberg skulle aldrig mer komma hem till sin ensamma, åldriga mor. För nu hade slumpen utsett sitt offer.

 

När Bertil gläntar på dörren försiktigt och förklarar att » jag vill ha skjuts» så står Birger Valtenberg i tur, som det ju heter, och det blir han, som får ta körningen

-Jag skall till Tvärskog, säger Bertil, när han tagit plats i baksätet och Valtenberg startat efter att ha fläktat upp gengasgrytan.

Valtenberg berättar att han måste fylla gengasved under färden och det har Bertil ingenting emot. Den lilla episoden tar bara några minuter och sedan är man på väg mot Tvärskog.

Nu skall det alltså ske. Men Bertil tvekar. Tänk om han skulle råka döda chauffören? Nåja, risken var väl inte så stor och har man bestämt sig så har man. Förresten var han tvungen att göra något nu. Han hade ju inte pengar att betala _sitt hotellrum med och skulle han åka fast för hotellbedrägeri igen – ja, då skulle han få fängelse.

Att Bertil skulle åka fast för taxirån hade han inte en tanke på. Det här skulle bli det perfekta brottet.

– Vackert månsken i kväll, säger Bertil. För något borde han väl säga.

Valtenberg bekräftar.

– Det skall bli månförmörkelse i kväll, fortsätter Bertil.

Men det blir ingen vidare konversation. Valtenberg måste koncentrera sig på körningen. Det är glashalt på vägarna.

 

Nu börjar man närma sig Tvärskog och klockan närmar sig 22. Det gäller att handla. Bertil spanar så gott det går genom de nedisade rutorna och tycker att terrängen ser lämplig ut: bara skog på båda sidor av vägen, ingen byggnad någonstans efter vad han kan se. – Vill ni stanna ett slag. Jag behöver gå av och kasta vatten. Valtenberg bromsar in och stannar. 

Spaningsledare vid taximordet Utanför Kalmar var landsfogde Erland Strandmark. Han yrkade livstid för gärningsmannen och detta straff utdömdes av både häradsrätt och hovrätt.

Ohygglig strid

(Vad som sedan händer har aldrig blivit riktigt klarlagt. När Bertil gripits och erkänt dådet gjorde han gällande att han i detta ögonblick ångrat· sig och bestämt sig för att »smita». Under detta försök skulle Valtenberg ha ingripit och detta skulle ha utlöst våldsgärningen. Domstolarna trodde emellertid inte på denna version och fann det betydligt mera sannolikt att Bertil i detalj fullföljt sin uppgjorda plan. Den här fortsatta skildringen av händelseförloppet är byggd på Bertils egna uppgifter, sammanställda med kriminalteknikernas undersökningar).

Bertil öppnar vänstra bakdörren – den bakom chauffören – och kliver ur bilen. Valtenberg blir misstänksam och går också ur.

Möjligen frågar Valtenberg Bertil om han tänker smita och försöker ta tag i honom men i samma ögonblick drar Bertil fram yxan och slår till mot Valtenbergs huvud. Chauffören träffas av yxans »bakdel» och faller ned på marken. Han reser sig igen och nu utkämpas en kort, häftig kamp. Men ännu ett slag träffar den halvt sanslöse Valtenberg och så gör Bertil slut på striden med ytterligare ett par slag.

Birger Valtenberg blir liggande på vägen, medvetslös, blodig, döende.

Bertil böjer sig ned över sitt offer och plockar ur uniformsfickorna fram en portmonnä ( den visade sig innehålla 30 kr.!), ett cigarrettetui, en anteckningsbok och ett par tändsticksaskar.

Så springer Bertil från platsen fram mot Tvärskog. På vägen plockar han ur pengarna och kastar bort portmonnän. Yxan slänger han ifrån sig i en snövall, likaså cigarrettetuiet sedan han länsat det på några fimpar.

I Tvärskog hittar Bertil en cykel utanför handelsboden. Den stjäl han och trampar sedan in mot Kalmar, drygt 30 kilometer. Efter ett par mil punkterar bakhjulet, han slänger cykeln och fortsätter halvspringande in till stan.

Bertil beger sig direkt till hotellet, dit han kommer vid midnatt. Han tvättar av händerna, som är litet blodiga och kryper direkt i säng – somnar och sover ända till klockan 7 på morgonen!

Tre fynd fällde

Ute på Oskarsvägen vid Tvärskog låg nu alltså Birger Valtenberg sanslös. Han var inte död och möjligen skulle läkarna ha kunnat rädda hans liv om någon bara upptäckt honom snabbt nog. Nu dröjde det ända till 1.30-tiden innan råndramat blev avslöjat.

Då passerade en lastbilschaufför och hans medhjälpare platsen med ett timmerlass. I strålkastarnas sken upptäckte de både Valtenberg och hans bil i god tid och bromsade in. Båda tyckte Valtenberg verkade död och fick genast klart för sig att det var fråga om ett rånöverfall. De ville därför inte lämna sin egen bil och gå fram till den sargade mannen på vägen. Båda hade läst i tidningarna att det är av största vikt att en brottsplats förblir orörd …

Med högsta fart körde de istället in till Tvärskog och väckte fjärdingsman Hjalmar Andersson, som beställde en taxi och begav sig ut till platsen. Andersson gjorde en snabb undersökning av Valtenberg, fann att han levde och körde honom i ilfart in till lasarettet i Kalmar.

Så gick för sjätte gången i svensk kriminalhistoria det hemska budskapet ut till polisen: – En taxichaufför är rånmördad. För brottet blev rubricerat rånmord:

Birger Valtenbergs liv gick inte att rädda. Han avled 16 timmar efter överfallet.

Och hur skulle nu gärningsmannen spåras, vilka omständigheter skulle snabbt fälla Bertil?

Som vanligt gjorde polisen en utomordentligt noggrann undersökning av mordplatsen. Där gjordes bl. a. tre fynd, som skulle bidra till att lösa gåtan:

  1. en handgjord yxa av gammal modell,
  2. ett par glasögon,
  3. en högerhandske av skinn.

Som så många gånger förr och senare blev det tidningarnas skildringar och bilder från dramat, som hjälpte till att förkorta Bertils »fritid». I morgontidningarna elen 4 mars publicerades bl. a. en bild av mordvapnet, yxan. Ni minns att Bertil stulit yxan ur vedboden hemma hos sin gode vän Rune? Runes far, som vistades på ålderdomshem, fick se bilden i tidningen och kände genast igen den. Den var specialtillverkad av en bysmed för 50 år sedan – det kunde inte finnas två så lika yxor!

Han begav sig hem och konstaterade att yxan var borta.

I tidningarnas skildringar stod det också att ett par glasögon hittats på mordplatsen.

Nu hade Runes mor upptäckt stölden av glasögonen! Rune, hans mor och far tvekade inte längre: Bertil måste vara mördaren.

Fadern gick till polisen och gjorde anmälan. Han fick se yxan och kunde genast fastslå att det var hans. Runes mor fick se glasögonen. Jovisst, de var hennes.

Så här såg det ut vid den plats, där Birger Waltenberg mördades. Bilden togs då polisen rekonstruerade dramat tillsammans med gärningsmannen.

Ljög om medhjälpare

Vid 11-tiden den 4 mars – 37 timmar efter dådet – fick Bertil besök av två kriminalmän. Han fick klä på sig och följa med. På polisstationen kom erkännandet.

Bertil diktade från början upp en historia om att han tubbats till att utföra rånmordet. Han talade om en man, som skulle heta Gösta Nilsson och som skulle ha tvingat honom att utföra kuppen.

– Han hotade att anmäla mig för polisen för att jag inte skött avbetalningarna på min cykel, ljög Bertil för polisen.

Den där Gösta Nilsson skulle förresten även ha försett Bertil med yxan och glasögonen!

Vid nya förhör tog Bertil tillbaka allt det där och lämnade en någorlunda riktig bild av vad som hänt.

Givetvis blev Bertil » bunden vid brottet», som termen lyder, genom att yxan och glasögonen kunde identifieras. Men än nu mer fastknuten till mordplatsen blev Bertil genom ett fynd i hans överrock: där låg en svart högerhandske, som passade precis till vänsterhandsken på brottsplatsen!

Och pengarna, de trettio kronor, som blivit hela bytet – var fanns dessa? Bertil hade bara 2 kronor kvar, när han greps. Han hade använt 20 kronor till amortering på sin cykel och resten hade gått åt till mat, cigarretter och – två biobesök. Kvällen efter mordet hade han varit på både 19- och 21-föreställningarna.

Ett 30-tal personer förhördes nu och så småningom lyckades man få fram en någorlunda skarp »bild» av Bertils liv. Denna överlämnades till den läkare, som fick i uppdrag att undersöka den 20-årige mördaren. Efter några månader ansåg sig läkaren kunna fastslå att Bertil vid brottets begående varit »höggradigt, psykiskt abnorm» och befunnit sig i »ett sjukligt sinnestillstånd». Alltså skulle Bertil inte vara mottaglig för straff utan lämpligast tas om hand på sinnessjukhus.

Livstid!

Under rättegången visade sig emellertid Bertil direkt »stursk» och lögnaktig. Hans uppträdande bidrog väl till att rätten inte beslöt i enlighet med läkarens råd. I sina domsskäl skrev Södra Möre domsaga så här:

De omständigheter, som läkaren åberopat till stöd för sitt utlåtande tyda visserligen till en del på en abnorm sinnesbeskaffenhet hos Bertil. Samma omständigheter utgöra emellertid enligt häradsrättens förmenande inte tillfyllestgörande bevisning om förefintligheten av en så höggradig abnormitet hos Bertil, att han icke skulle kunna hållas ansvarig för sina gärningar. De anförda omständigheterna få dock anses utvisa att Bertil vid tiden för de åtalade gärningarnas begående befunnit sig i sådant sjukligt sinnestillstånd som av­ses i 5 :e kapitlet, 6 :e paragrafen strafflagen».

 

Bertil var alltså, sa domstolen, inte 5 :5 :a», som det kallas, utan »5 :6:a» -cl. v. s. en sådan natur att straffet för hans brott borde nedsättas något.

Men någon nedsättning blev det inte: Livstids straff arbete!

Det bör här påpekas att det är ytterst ovanligt att en domstol tar avstånd från en läkares yttrande. I det här fallet var dessutom yttrandet sanktionerat av Medicinalstyrelsen.

Bertils advokat överklagade till hovrätten, som emellertid kom till samma resultat: Livstids straffarbete!

Bertil hade nyligen fyllt 21 år, när han började avtjäna detta straff.

Det kan tilläggas att den verkliga strafftiden för livstidsdömda i Sverige pendlar mellan 7 och 15 år. De dömda friges villkorligt eller benådas i allmänhet. En lång rad omständigheter avgör från fall till fall.

 

Källa: Boken Mord vid ratten Taximorden i Sverige av Lars-Erik Lindqvist, utgiven 1959

 

”Bertil” avtjänade sitt straff och frigavs, bytte namn, gifte sig och bildade familj..

 

Anders Ternow 2025

 

anders (at) ryabacken.se